Jag säger inte att jag aldrig gjort fel och att jag inte har mig själv att skylla, ens lite, för att jag blev mobbad, utfryst och förolämpad när jag gick i skolan. Självklart fanns det anledningar till att det blev som det blev, och oftast var det mina misstag som startade allting. Ibland insåg jag inte ens misstagen jag gjorde. Jag insåg verkligen inte vad de skulle leda till. Jag önskar jag hade vetat redan i 6an att jag inte borde ha skrivit ner de där meningarna på ett papper, som sedan fick hela klassen att hata mig och min bästa vän. Jag önskar att jag visste att om jag skulle klä mig som ett "emo" och bete mig som en barnrumpa skulle inte någon på hela Stora Valla acceptera mig. Jag önskar att jag visste att jag inte borde ha givit folk dömande blickar och betett mig som ett freak i estet, för då skulle det bli precis samma sak som alltid innan. Men vet ni varför jag inte visste något av detta? För att jag är människa. Människor gör misstag. Människor vet inte alltid hur man ska bete sig runt andra. Människor har problem och kan skadas av händelser i livet. Händelser som tex mobbning, eller som att hitta någon som betyder mer än världen för dem död på golvet. Man kanske inte alltid verkar helt frisk. Man kanske är annorlunda. Men betyder det att man är patetisk, värdelös, ett missfoster?

Enligt vissa människor kanske. Men jag vill inte längre behöva be om ursäkt för vem jag är.