Dags att lära känna Prinsessan
Tänkte dela med mig lite mer ur min dagbok.
Allt detta skrev jag under den tiden jag gick Industri.
2011-10-19 Onsdag
När jag var liten ville jag helst av allt vara en vacker prinsessa,
men vad är en prinsessa utan sin prins..?
09.29
2011-10-28
Nu är jag här igen, wonderful heaven, men bara på besök som vanligt.
Frågan är hur länge jag stannar denna gång..
12.04
"They say what goes up, must come down,
but don't let me fall" - b.o.b
2011-12-11 Söndag
Jag föll framstupa, rakt ner i ingenstans, men tog mig lika snabbt upp igen. Nu står jag på kanten, kämpar för att hålla mig kvar. För några veckor sedan var jag i himelen, men som jag sa (2011-10-28 kl. 12.04) var jag bara där på besök. Nu hoppas jag bara på att hitta ett sätt att ännu en gång finna mig där uppe. En vacker dag kanske jag har turen att få stanna...
10.19
2012-04-10 Tisdag
Once upon a time... Är det en bra början på en historia? Är det en bra början på ett liv? För ett liv kommer ju trots allt sluta som en historia. En historia som efter många år glöms bort. Ibland undrar jag hur länge min historia kommer finnas kvar. Hur många som kommer minnas mig. Vilka som kommer minnas mig. Men framför allt, varför de kommer minnas mig.
17.28
2012-04-17 Tisdag
...
Jag ville vara en prinsessa, en prinsessa som alla älskar och avgudar. Bo i ett land där alla vet mitt namn, höra folket säga att jag är den allra vackraste utav alla prinsessor. Jag kanske inte lever i den saga jag hoppats på. Jag kanske inte kommer bygga ett stort slott och vara drottning vid Viktors sida, men i himelen... I himelen är jag känd. I himelen vet alla mitt namn och alla vill mig väl, beskydda mig. Däruppe har de en plan för mig och jag vet att det här är anledningen till att jag existerar. Jag har en anledning över huvud taget. Att veta att änglar finns och jag är deras uppdrag. Att veta att det finns fler som bryr sig, just om mig. Nu är det jag som står i rampljuset, nu är det min tur att skina.
Slut på ord hos Prinsessan, för stunden...
12.09
2012-04-19 Torsdag
Ny start, ännu en gång. Hur många gånger ska jag börja om för att det ska bli rätt? Hur ska jag ha entusiasm nog att klara det när det bara blir fel? Ny klass, ny skola, nya människor. Jag frågar mig själv: "Kommer jag trivas här? Kommer de behandla mig bra, eller kommer det bli som vanligt?"
Jag kommer inte hamna i en klass så bra som denna, det är något jag vet. Det gör redan ont i mig när jag tänker på att lämna dem bakom mig. De accepterar mig och ingen är otrevlig eller elak på något vis. Ingen har något emot mig eller önskar mig död. Ingen slänger ur sig kränkande kommentarer eller kastar saker på mig när jag går förbi. Det är ingen som skäms över att prata med mig eller sitta bredvid mig. Framför allt finns det ingen som får mig att känna mig patetisk. Här hör jag hemma. Här är jag ingen insekt, eller någon mystisk varelse från planeten Mars. Här är jag bara Jennifer, eller Wellne, eller Puff. Inget är mer komplicerat än så.
10.06
2012-04-23 Måndag
Prinsessan var påväg tillbaka till ruta ett, men ångrade sig i sista stund. Hon stannar där hon hör hemma. Egentligen har hon nog alltid vetat att det inte kan bli bättre än såhär. Men innerst inne bryr hon sig nog inte riktigt om hur hon har det. Allt hon vill är att bryta sig fri. Dock är det nog ganska viktigt att hon är lycklig tills dess, annars kan det hända att hon ger upp innan friheten blivit funnen...
10.52
2012-04-26 Torsdag
Ångesten verkar vara den enda som vill göra mig sällskap, inte för att den gör det mycket bättre... Sånna här tider är det svårt, även för en prinsessa. Stress, depression, ilska och ångest. Man kan inte alltid känna sig perfekt. Faktum är att det är sällan man gör det. Nånting är alltid fel. Alltid har man något att gnälla över, klaga på. Alltid finns det något att fälla tårar över och något man vill ha, men inte kan få. Alltid finns det brister, även hos en prinsessa...
14.20
2012-04-29 Sunday
When I was sixteen we went to live in a beautiful house, with a wonderful garden. There were flowers everywhere and the grass was glowing green. The house was big and made of white bricks and there was three floors inside. We had the cutest little cat and a rabbit. Whenever I found myself in the garden by the house I felt happiness. The princess was living in a dream. At least that was what everyone thought.
14.09
2012-05-02 Wednesday
I am now sitting on top of a magical hill by the beautiful house. It's a few feet away behind some trees, but I can still see the house from here. I love sitting here on the hill, feel the sun reaching me between the trees and hear the birds singing and flying above me. This is life as I know it. Being in my grandma's garden with woods all around me. Yes, this really is life.
17.56
2012-05-14 Måndag
Att känna sig osynlig har blivit allt mer populärt i prinsessans värld. Ingen ser henne längre, ingen hör henne, alla älskar henne längre inte. Kanske är det för att hon gömmer sig för resten av världen, aldrig visar sig för andra människor. Kanske är hon för värdefull för att visa sig, för sällsynt. Kanske är hon Rapunzel.
Se mig när jag ropar på hjälp. Hör mig när jag söker dig med blicken. Hur kan det vara så svårt att älska mig..?
11.27
2012-07-28 Lördag
The princess is back and ready to rock! Inte riktigt... Snarare håller hon på att försvinna. Hon behöver någon sorts hjälp. Mest av allt behöver hon komma bort ett tag. Inte behöva tänka på någonting. Inte ha något att oroa sig för. Det här går inte, såhär kan det inte fortsätta. Det är så svårt att vara en prinsessa, framför allt en osynlig sådan. Varje dag kämpar hon för att nå toppen, för att vara perfekt, älskad, men tycks aldrig lyckas. Hon inser nu att hon aldrig kommer bli sedd, eller hörd...
23.49
2012-08-20 Måndag
Nu är det över, äntligen. Nu slipper jag er, nu slipper jag allt ett tag. Precis vad "prinsessan" behöver. Precis vad jag behöver för att någonsin komma på fötter igen.
18.27
Tycker det är jätteroligt att kunna dela med mig av detta med er.
Kommentera jätte gärna!
Från min dagbok
Hitta min förra dagbok som jag hade under tiden jag gick Industri på Bergslagskolan.
Därmed hittade jag allt jag skrivit om Fille, från början till slut.
Delar av mig vill verkligen inte dela detta med er,
men jag har bestämt mig för att göra det, så här kommer första inlägget:
"2011-10-12 Onsdag
Jag ser dig varje dag, flera timmar om dagen, men aldrig får jag nog av dig. Du är min hunger och törst. Och ditt leende är min drog. När du ser på mig med det leendet väller känslorna inom mig, likt en våg. Vi skriver till varandra dygnet runt, men aldrig får jag nog av dina ord. Dock vet jag att du är allt förutom rätt för mig. Men jag tror trots allt att mina känslor börjar bli starka för dig, Fille...
10.53"
"2011-10-21 Fredag
Jag har aldrig sett en kyss som något betydelsefullt, inte helelr något slags tecken på kärlek. En kyss kan komma från än vän, då den bara är som en "kompispuss", men när den kom från dig vaknade något inom mig, något jag måste ha förlorat för längesedan. Jag vet inte ens vad jag känner, eller vad du egentligen betyder för mig, men dock vet jag att dina läppar mot mina är det vackraste som hänt mig...
09.57"
"2011-10-24 Måndag
Börjar bli läskigt van vid att inte existera, åtminstone inte bland folk. Hela helgen var han hos mig, myste med mig, älskade mig. Nu kommer jag tillbaka hit och han känner mig inte ens. Jag är uppenbarligen någon som man skäms över att älska. Jag är uppenbarligen någon som ingen vill älska, men den kärlek jag utstrålar är oemotståndlig. "Du är speciell". Det kanske jag är, men ska jag ta det som en komplimang eller ren förolämpning, det är frågan..
12.09"
"2011-10-26
Jag älskar dig - tre obetydliga ord som tillsammans blir de starkaste orden i världen. Dock vet jag inte längre vad de innebär. Folk säger det varje dag, men hur många kan egentligen säga de orden och verkligen mena dem? Det krävs mycket för att jag ska yttra dem till någon annan än min familj och mina närmaste vänner. Orden har också olika betydelser, just därför har jag ännu inte sagt det til dig, för jag vet egentligen inte vad det skulle betyda...
10.13"
"2011-12-05 Måndag
Är det nu jag ska ge upp? Är det nu jag ska lägga mig ner och sluta andas, eller bara falla från det som för bara några veckor sedan kändes så bra..? Jag vill inte ge upp, men orkar inte kämpa en sekund till. Hur många ska jag behöva lämna bakom mig? Hur många människor ska jag behöva såra? Fortfarande så många frågor ingen har svaren på. Fortfarande dessa röster i mitt huvud som ständigt bråkar med varandra. Det har gått för långt. Jag orkar inte.
10.28"
"2011-12-07 Onsdag
Saker har redan förändrats mellan oss och ingen vet hur det ska sluta. Kan det bli ett förhållande? Om det kan det, hur ska det då sluta, om det kommer sluta. Problemet är att jag är ganska säker på att det inte skulle vara länge. I början kände jag avsky mot dig. Du skrev till mig på facebook och försökte övertala mig att träffa dig. jag tackade nej om och om igen, försökte få dig att sluta tjata genom att vara otrevlig mot dig, men du var envis. Tillslut insåg jag att du inte var som jag trodde, den dagen du stannade kvar på skolan för att göra mig sällskap tills pappa kom för att hämta mig. Jag började ljuga för mina föräldrar och sa till dem varje dag att jag slutade 20 minuter senade än vad jag egentligen gjorde. I skolan tittade du på mig hela tiden. När våra blickar möttes så log du- det absolut sötaste leendet jag sett. Du fick som du ville trots allt. Jag föll för dig, men nu kan jag inte längre komma på benen. Mina känslor för dig trycker ner mig och jag är rädd - så jävla rädd- för att bli sårad igen. Om du sviker mig och gör likadant mot mig som mot henne, då är det över. And it ain't no comin' back...
11.38"
"2011-12-09 Fredag
I natt drömde jag om dig, dock ingen bra dröm. Du var otrogen, hade varit under en lång tid med många tjejer. Drömmen gjorde det ännu mer uppenbart att jag inte känner någon tillit för dig. Jag vill kunna lita på dig, men efter allt jag fått höra om dig är det omöjligt. Förr älskade jag kärleken. Jag var 14 år, naiv och kärleken var mitt allt. Det var "du och jag föralltid" och det var "du, bara du och ingen annan", men der har dött ut helt med tiden. Jag kan inte längre se endast det positiva i kärleken, vilket den 14-åriga jag kunde. På den tiden trodde jag på den eviga, tillitsfulla, felfria, naiva kärleken som endast existerar i film. Det finns bara en person som jag verkligen litar på, som jag vet älskar mig för den jag är och som aldrig skulle ställa några som helst krav på mig. Han skulle göra vad som helst för mig, and that's for sure.
10.29"
"2011-12-12 Måndag
Nu har jag ännu en gång varit för naiv, ändå var jag på vakt. Jag visste vad som hände, men försökte ändå intala mig själv att det inte var så som jag trodde. I stället försöka intala mig själv att det bara var jag som var fjantig och misstänksam mot någon som inte förtjänade det. Nu har jag insett att han inte förtjänar någonting, förutom den smärta han gav mig. Hur kunde jag låta mig luras? Hur kunde jag tro att det skulle bli bra? Jag skulle ha lyssnat...
11.16"
"Jag försöker vara stark. Försöker intala mig själv att vara det. Jag lyckas ganska bra tills jag ser ditt ansikte eller hör din röst. Kan bara inte sluta tänka på den första gången du sov hos mig. Vi kollade på film, Rec. Du blev så rädd så jag fick hålla om dig hårt. Sen gick vi ut på altanen på framsidan för att du skulle röka och jag berättade om farmor, att hon dog på toaletten. "Den toaletten jag nyss var på?" Du lät alldeles skräckslagen. Vinden tjöt som i en skräckfilm och vi hade även ett vindspel som sjöng för oss. "Du måste skämta" sa han med en suck. "Jag ska inte se skräckfilm, jag blir så nojig!"
Det nästan skrämmer mig hur väl jag minns allt du sagt till mig. Och hur jag ser framför mig det där underbara leendet du gav mig inne i bildsalen när vi hade projektarbete. Jag vet inte när, eller om, jag kommer över dig under de här 2½ kommande åren. Se dig varje dag, höra din röst, ditt skratt. Lägga märke till hur du ignorerar mig, inte ens tittar på mig. Så som du alltid gjorde förr: Tittade på mig så fort du hade chansen, tittade bort eller log mot mig när vi fick ögonkontakt. Jag minns och saknar varenda stund jag fick tillbringa med dig, även när vi fick trängas med både mamma och Mikael i baksätet av pappas (farmors) lilla Ford. jag ber om ursäkt till mig själv för att jag lärde känna dig, för du har förstört den allra sista tillit jag hade kvar för kärleken
12.03"
"2011-12-16 Fredag
Himmelbesöket var snabbt över denna gång, nu när jag fick bekräftat att du faktiskt har en ny och det verkar gp bra för dig. Varje gång våra blickar möts dör lite av det självförtroendet jag lyckats bygga upp. jag hoppas hon inser tidigare än mig vem du egentligen är. Hoppas du får riktiga känslor för henne som jag fick för dig. Sedan vill jag se dig med samma smärta och samma plågande klump i magen som du givit mig. Fyfan för dig, det är mina sista ord...
10.57"
GO ON AND TRY TO TEAR ME DOWN. I WILL BE RISING FROM THE GROUND,
LIKE A SKYSCRAPER
Låt ingen trampa på er, låt ingen bryta ner er. Stay strong.
