Tema: förhållanden
Kom just på ett roligt ämne att ta upp här i bloggen: förhållanden.
Ni förstår (kanske ska varna er redan nu), i den här bloggen kommer jag vara öppen. Jag kommer skriva om människor som existerar/har existerat i mitt liv och jag tänker säga exakt som det är. Kanske inte alltid nämner namn och så, men nu vet ni i alla fall.
Har ni någonsin varit i ett dåligt förhållande? Ett förhållande med någon som egentligen skadat dig mer än vad han/hon gjort dig lycklig? Kanske inte skadat dig på utsidan. Finns både synliga och osynliga skador. Oftast upptäcker man inte detta förrän långt efter förhållandet tagit slut. Om man upptäcker det innan, gör då slut innan det är för sent. Ledsen, men har inget bättre tips. Uppehåll? Nej, fungerar inte! Prata om det? Fungerar absolut inte.
Mitt första förhållande varade i två och ett halvt år. I början var det underbart. Ni vet, man var nykär och hade den där känslan av att personen är det bästa som finns i hela världen och man ska aldrig någonsin lämna varandra. Bara nått halvår senare började vårt förhållande spåra ur, mest på grund av en händelse som jag inte har lust att ta upp just nu. Bråken började och det slutade aldrig. Hela min familj frågade varför i h**vete jag var tillsammans med honom, eftersom vi inte gjorde annat än att bråka. Efter ca ett och ett halvt år hade vi ett uppehåll, som jag bestämde att jag ville ha. Det varade bara en vecka dock och jag träffade en annan kille under den veckan. Egentligen älskade jag honom också sedan några månader tillbaka och jag var inte säker på om jag verkligen hade känslor kvar för killen jag var tillsammans med. Men efter en vecka gick jag tillbaka till honom och jag träffade inte den här andra killen på typ ett år. När jag träffade honom igen ett år senare insåg jag att det var honom jag borde ha stannat hos, för mitt förhållande hade bara blivit sämre. Gjorde slut med min kille och kunde inte bli tillsammans med honom jag älskade, dock träffades vi ganska mycket under ungefär ett års tid efter det.
Grejen är att killen jag var tillsammans med älskade mig inte ens för den jag verkligen var. Jag minns en gång när jag frågade honom: "Vad skulle du säga om jag sa att jag var bisexuell?" och han svarade "Jag skulle göra slut." Jag sa till honom att han knappast kunde vara seriös, kunde inte tro vad jag hörde men han sa "Jo det skulle jag, utan tvekan." På grund av det har jag inte vågat komma ut med det förrän nu i stort sett.
Vårt förhållande blev sämre och sämre och jag lovar, VAD vi än gjorde gick det inte att fixa. Vi pratade om det så många gånger. Vi sa att vi "aldrig mer" skulle bråka och "allt skulle bli bra". Dagen efter bröt helvetet lös ännu en gång eller två. Vi hade uppehåll (bara en vecka men ändå), som om det hjälpte?
Alla ni tjejer/killar där ute i dåliga förhållanden som tänker varje dag: "Allt blir bra. Han/hon kommer förändras och det kommer bli bättre".. Jag är ledsen att säga det här, men tyvärr. Det blir inte bättre. Det kan jag säga med 90% säkerhet, han/hon kommer inte förändras för din skull. Dock, om han/hon skulle vara ett undantag och göra det, MARRY HIM/HER
Det jag ville ha sagt med denna text: Gör slut innan han/hon förstör ditt självförtroende, för det var precis vad som hände för mig. Är livrädd för förhållanden nu och har fruktansvärt svårt för kärlek.
Här har ni en till låt av P!nk. Den här passar jävligt bra in på mitt första förhållande, framför allt refrängerna.
Det är ju en riktigt bra låt också, eller vad tycker ni? Älskar Alecia Moore. Hon är en riktig förebild för mig och kommer nog alltid att vara.
Det var allt.
Tack för mig!
Kommentarer
Trackback
