Vi är alla vinnare
Jag är sämst på att blogga. Framför allt på den här bloggen, men det kan vara svårt att komma på något att skriva. En sak känner jag att jag vill prata om här dock: Hur det känns att inte passa in. Att vara bland alla dessa människor utan att höra till. Det är en av dem värsta känslorna i världen, enligt egen erfarenhet. Man är med dessa människor varenda dag, har dem runtomkring sig, men ändå känner man sig helt ensam. Som om det är du mot alla andra. Du, ensam, mot hela världen. Det är en tung börda att bära, framför allt under en längre tid.
Alla dessa människor som dag ut och dag in bara låtsas som om du inte är där, eller trycker ner dig på ett eller annat vis. De får dig att intala dig själv att det är sant, att du faktiskt inte borde finnas till. Men det är inte sant, inte alls. Vi är alla lika mycket värda (finns såklart undantag. Finns de som misshandlar eller tar liv mm.)
Ikväll höjer jag mitt glas för er som varit med om detta, som känt sig som skräp, eller luft. För er som lyckats ta er ur det och acceptera er själva, eller är på god väg. Fortsätt kämpa, soldater. Vi är alla vinnare. Skål!
